Det kändes bra att vi ser både för- och nackdelar med sociala medier. En fråga var om tiden som det tar. Att alltid vara uppkopplad/påkopplad kan vara stressande, men någon påpekade att det också kan vara effektivt; Man kan göra annat samtidigt som man twittrar. Någon hade tankar om vad det är man väljer att publicera. Om man hela tiden skriver om allt roligt man gör verkar det ju som om man är en lyckad/lycklig person. Hur känns det då för den som inte har det så bra? Blir avståndet mellan en drömtillvaro och ens egna liv så stort att man känner sig misslyckad? Det är definitivt något att diskutera med unga människor. Själv är jag en passiv facebookanvändare. Lägger inte in vad jag själv gör, gillar mycket sällan något och tycker att det mesta är ointressant. Men jag kan också se fördelarna med att hålla igång ett kontaktnät. En i vår grupp gick ur facebook när det dök upp förfrågningar från personer hon inte visste vilka det var. Varför hade de gjort förfrågan till henne? Var det för att ha så många vänner/kontakter som möjligt? Vad är isf skälet till det? Jag är så gammal att jag skiljer på vänner och bekanta. Det är en fördel att lätt hålla kontakten, men man kan ju också fundera över vad som händer med djupet i kontakter och vad det är man tar bort i sitt liv. De som har svårt för kontakter irl, underlättar det här eller gör det att träningen att möta andra minskar. Jag gissar att det är både och. Om jag mest diskuterar med likasinnade hur påverkar det min omvärldsuppfattning.
Loading...